Estelle

Estelle vaknade i sitt nya fina rum, hennes leksaker låg i olika lådor och det nya skrivbordet var fläckfritt. Taket var stort och de rosa gardinerna fladdrade till när en liten vindpust blåste in i Estelles rum. 

Estelle drog ut en låda med massa utklädningskläder och tog på sig en mask och en superhjälte tröja. Det bästa hon visste var att klä ut sig. Efter en stund ropade hennes mamma från köket. ”Estelle maten är klar!”

När hon tassade ner för trappan drog hon fingrarna mot tavlorna, men stannade till när hon såg bilden på sin mamma och nya lillasyster.  Det var den finaste bilden hon sett.

När hon kom ner till köket fick hon en varm kram och hon kände tydligt lukten av hennes mammas parfym, Estelle ville inte släppa taget, hon ville bara gosa sig in i hennes mammas varma tröja och bara stanna kvar där. Efter en lång kram satte Estelle sig vid matbordet och fick en tallrik med en massa pannkakor och sylt.  Estelle lassade på grädde och tittade med stora ögon på pannkakorna.

”Har du sovit gott?”  Frågade hennes mamma som hon gjorde varje morgon. Med munnen full av pannkakor svarade Estelle. ”Som vanligt, fast bättre än vanligt!”  Hennes mamma skrattade till och tittade på sin sjuåriga dotter, hennes bruna hår var rufsigt och hon såg ett litet leende bakom Estelles mask.

”Du fyller ju år imorgon, så vi hade tänkt åka till ett tivoli som är i stan denna helgen. Vad tycker du om det?” Estelle log och svarade ”Ja, finns det akrobater där?”                              

”Ja, man borde ju tycka att det finns akrobater där” Svarade hennes mamma. Jag ska bara hämta Lovisa. Estelle nickade och stoppade i sig mer pannkakor, rusade upp till sitt rum och började leka superhjälte. Efter en stund tröttnade hon och började leka spion

 Dagen gick fort och blev till nästa dag.

”Ja må hon leva, ja må hon leva…” Vaknar Estelle av när hennes föräldrar och lillasyster kommer in i hennes rum. ”Grattis min ängel! ”Säger Estelles mamma.

Hon fick kläder, pyssel, mer utklädningskläder och en massa saker, men bäst av allt var tivolit hon skulle gå på.

När de kom fram så åkte de massa olika karuseller, spelade på hjul, köpte sockervadd och hade jättekul. Estelle och hennes pappa skulle gå till en karusell men så gick hennes pappa bara några meter framför och när han vände sig om var hon borta… Han ropade hennes flertal gånger, men ingen visste var hon befann sig.

Estelle gick efter en man som hon trodde var sin pappa, när mannen vänder sig om såg Estelle att det inte var han.

Hon sprang så fort hon kunde men snubblade och skrapade upp knät. Blodet rann ner för benet och Estelle började gråta men reste sig upp igen och gömde sig bakom ett godisstånd.

Hon satt där och betraktade sitt ben, ”Det ser inte speciellt bra ut” hör hon någon säga. Det är mannen hon följt efter. ”Kom så ska jag hjälpa dig” sa mannen och räckte ut handen, men när Estelle ställde sig upp gjorde det så ont att hon föll igen och det gjorde ännu ondare i knät. Mannen hjälpte henne upp och denna gång hörde Estelle en bekant röst.  ”ESTELLE, ESTELLE!!” Det var hennes mamma.

Mannen tittade stressat på henne och sedan frågade han vad hon hette. ”Estelle” Svarade hon kort. Precis innan han hann ställa nästa fråga svarade hon ”Min mamma heter Viktoria” ”Viktoria! Jag tror att jag har hittat din dotter!” Ropade han och tittade sig runt om, en kvinna med lång kappa knuffade sig igenom folkmassan och det tog ett litet tag innan hon såg att det var hennes mamma. ”Mamma! Mamma!” Estelle krånglade sig ut mannens hand och sprang mot sin mamma men det gjorde så ont att hon började gråta fast hon så gärna ville till sin mamma.  Hon kramade sin mamma hårt. Det var den värsta men ändå bästa födelsedagen hon haft.